"Jag som redan längtade extremt mycket efter kommunvalet", skriver DV:s politiske krönikör Simon Henriksson.
Som om de etablerade partierna inte hade tillräckligt att oroa sig för inför kommunvalet 2018. Nu bör de inte sova en blund. Av flera anledningar är jag övertygad om att Landsbygdspartiet oberoende kan få en direkt påverkan.
Jag som redan längtade extremt mycket efter det kommande kommunvalet.
Nu kan jag verkligen knappt bärga mig.
Vi har en delikat situation i Vimmerby kommun, med en mycket skör majoritet. Inte mandatmässigt, men likväl två ideologiska motpoler. Allt är upp och ner, men det är det visserligen på många ställen i Sverige. Ett Sverigedemokraterna som tar röster från höger till vänster och även om, i min mening, partiföreträdarna själva håller tillbaka partiet i Vimmerby är de att räkna med i valet 2018. En majoritet som tvingats till neddragningar och tuffa beslut på grund av den ekonomiska situationen, enligt egen utsago. En majoritet som försämrat livet för ungdomar och vuxna, anser den spretiga oppositionen.
Bara där har vi en valrörelse och valnatt som skulle kunna bli högdramatisk och gastkramande på många sätt.
Då hade ingen räknat med en ny – riktigt elak – joker i leken.
"Ganska" dålig koll
Villigt ska jag erkänna att jag har ganska dålig koll på Landsbygdspartiet oberoende. I min hjärna finns visserligen en märklig fascination för små och obetydliga partier, men Landsbygdspartiet är faktiskt inte ett av dem jag kan fastna i texter om eller se Youtube-klipp med vid halv tre en fredag natt.
Jag känner till att de existerar. Knappt mer än så. De fick trots allt bara 0,06 procent av det svenska folkets röster 2014.
I går ögnade jag genom deras partiprogram.
De vill inte placeras på den traditionella höger- och vänsterskalan och de bygger sin politik på fyra hörnstenar: traditioner och kulturarv, företagande och service, demokrati och påverkan samt framtidstro och utveckling.
Likt de allt annat än såta vännerna Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna är Landsbygdspartiet oberoende kritiskt till EU. LPo vill till och med genomföra ett "Swexit". Vargen ska inte röra sig fritt. Sveriges självhushållning ska stärkas, bland annat genom att lagen om offentlig upphandling gynnar närproducerade alternativ. De är inte SD-motståndare till invandring och den förda migrationspoltiken, men det är tydligt att de anser att den förda linjen varit för generös.
Men framför allt handlar det om att värna den hotade landsbygden.
Det är ett enfrågeparti, förstås. Och någon riksdag 2018 kan de nog bara drömma om.
Men som ni alla vet som läser dessa rader spelar inte alltid det här någon roll i ett kommunval.
Missnöjesparti
Landsbygdspartiet oberoende är ett missnöjesparti. De får näring av det som de anser är en avveckling av landsbygden.
Utan förslaget om skolnedläggelse, hade vi troligen inte haft ett nytt parti att ta ställning till.
Men nu finns de i Vimmerby.
Och jag tror att Tomas Peterson, Helen Nilsson, Ingela Nilsson Nachtweij och för den delen Sandor Högye har en något mindre bekväm huvudkudde i afton.
De spelar på ett missnöje som 86,65 procent visade i folkomröstningen om skolorna. Om utebliven gång- och cykelväg i Gullringen. Om en nedlagd förskola i Pelarne och en outnyttjad skollokal. Om färre poliser, om höjd skatt, om sämre förutsättningar att bo utanför staden. Enkelt uttryckt: för att de anser att allt satsas i centralorten.
Jag tror att fler än en tror kanske tycker så i Vimmerby kommun.
Det gör att jag är övertygad om, ifall partiet finner engagerade företrädare som brinner för att föra partiets politik, relativt enkelt kan ta sig in i fullmäktige. Liberalerna (Folkpartiet, vid den tiden) fick 164 röster 2014 och tog ett mandat. Till nästa val krävs det visserligen två procent för ett mandat, men jag tror Landsbygdspartiet har potential för att locka säkert 500 röster. Och då tar jag inte i.
De kan ta röster från precis varenda parti.
Förstår ni varför jag redan längtar tills den 9 september 2018?