Kompetensbrist är något det pratas väldigt mycket om nu för tiden, både inom privat- och offentlig sektor. Enligt siffror från Svenskt näringsliv behöver näringslivet och den offentliga sektorn anställa ytterligare över 265 000 nya medarbetare inom en tioårsperiod, men prognosen är att ”bara” 144 000 platser av dessa kommer att fyllas.
Anledningarna till att det behövs så många fler är bland annat att den åldrande befolkningen ökar vård- och omsorgsbehoven, och därmed behovet av undersköterskor och omsorgspersonal. Samtidigt ska rättsväsendet och Försvarsmakten expandera, för att möta ett försämrat säkerhetsläge.
*
Dessutom genomgår näringslivet en grön omställning, vilket ökar behovet av tekniker, ingenjörer, programmerare, elektriker, och så vidare. Situationen är snarlik i stora delar av Europa. EU-kommissionen varnar för att kompetensbrist hotar unionens konkurrenskraft och försöker därför att underlätta arbetskraftsinvandring från tredje land.
Men Tidö-regeringen väljer en annan väg. I stället för att säkerställa att vi kommer klara framtidens kompetensbehov så vill man göra det svårare för människor att komma till Sverige och bidra till vårt lands utveckling. I höstas höjde man lägstalönen för arbetskraftsinvandrare till 80 procent av medianlönen, eller 27 360 kronor, vilket är långt över lägstalönen i de flesta kollektivavtal. Nu har regeringens utredare föreslagit att detta lönegolv – i ett andra steg – höjs till 100 procent av medianlönen, eller 34 200 kronor.
*
Enligt Svenskt näringsliv så skulle det i Kalmar län vara 72 procent av de beviljade arbetstillstånden som inte hade nått upp till lönegolvet om politiken väljer att höja det till att motsvara 100 procent av medianlönen. Dessa riskerar således att inte få sina tillstånd förlängda.
Redan idag så ser vi fall efter fall där människor som under flera års tid bott i Sverige, jobbat och bidragit till vårt lands utveckling nu tvingas lämna på grund av lönegolvet. Senast härom dagen så kunde vi se ett inslag på TV om Sandra från Serbien som arbetade på ett lager och samtidigt utbildade sig till förskolelärare som nu i dagarna kommer tvingas att lämna landet.
Förskolelärare är ju dessutom ett bristyrke och Sandra hade under många år framöver kunnat bidra till den svenska välfärden genom att ta hand om och utbilda våra barn.
*
Vi som företräder Centerpartiet på kommunal och regional nivå i Kalmar län ser med bestörtning på utvecklingen. I våra kommuner finns stora industriföretag, företag inom gröna näringar och inte minst företag inom besöksnäringen. Dessa kämpar med att lösa sin kompetensförsörjning och för oss är detta en av de viktigaste frågorna att lösa för att vi ska ha ett bra företagsklimat med stabila och lönsamma företag.
Företagen drabbas, i många fall, redan hårt av lönegolvet och vid en höjning skulle konsekvenserna vara förödande. Då har vi inte ens nämnt våra egna verksamheter inom främst vård och omsorg som redan idag har det oerhört tufft.
Vi vädjar dock till Tidö-partierna att tänka om, att sätta Sveriges och Kalmar läns utveckling framför Sverigedemokraternas politiska projekt.
Karin Helmersson (C), Region Kalmar
Erik Ciardi (C), Kalmar
Kjell-Åke Larsson (C), Västervik
Magnus Larsson (C), Oskarshamn
Christina Davidson (C), Nybro
Anna-Kajsa Arnesson (C), Mörbylånga
Jacob Käll (C), Vimmerby
Lars Rosander (C), Hultsfred
Anders Johansson (C), Mönsterås
Staffan Larsson (C), Borgholm
Johan Jonsson (C), Emmaboda
Sten Bondesson (C), Torsås
Per Gröön (C), Högsby